En regnig novemberdag som denna är det så lätt att bli lite dyster, tappa energin och klaga lite grann. Jag tog en lång promenad med en vän imorse. Det kändes fantastiskt skönt. När jag satte mig för att börja jobba ringde en kär vän. Hon lät uppriven och fick fram att hon behövde prata. Hon satt på Landvetter i Göteborg, hon satt i en massagestol och berättade långsamt hur hon varit med om den nästintill värsta upplevelsen i hennes liv. Hon hade varit på väg till Bryssel, men plötsligt tappade planet höjd, oerhört fort störtade planet ner från 3000 till 1000 meters höjd. Lampor blinkade och hon hörde "clear cabin". Hon tänkte på barnen, hur hon stressat sagt hej då på morgonen. Hon höll sin kollegas hand och kände att nu är det över. Men så plötsligt, på 1000 meters höjd, normaliserades läget och passagerarna blev informerade om att planet skulle nödlanda i Göteborg. Nu sitter hon och väntar på att återvända till Stockholm i ett annat plan. Helt rätt och oerhört starkt av henne att fatta det beslutet.
Vi har varit vänner sedan högstadiet, men redan som två-åringar lekte vi på samma dagis. En kär vän, nästan som familj för mig. Så här i 30-årsåldern, som vi båda befinner oss i, har vi märkt att vi som barn levt oerhört skyddade, men nu är det vi som skyddar våra barn. Vi, vänner och bekanta blir sjuka, drabbas av olyckor eller andra svårigheter i livet. Det kan vara så tufft ibland. Vardagen är stressad av arbete, matinköp, matlagning, städning, osv. Tänk vad viktigt det är att vi lever i nuet, att vi njuter av dagen oavsett regn, rusk eller solsken. Jag tror det är det som är meningen med allt, att våga njuta. Att unna oss att njuta. Imorgon ska jag köpa blommor till henne, jag hoppas hon vill följa med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar